I lördags fick vi rejäl förstärkning. Teen Challenge bibelskola hängde med oss ut på stan. Vi hade också ett gäng från andra kyrkor i stan som ville vara med och då bestod teamet helt plötsligt av över 30 personer. Vi delade ut mängder av traktater, hade gatumöten med drama och illustrerade predikningar och eleverna vittnade från den röda lådan. En av TC:s ledare fick direkt ett samtal efter det första gatumötet. De stod sedan länge och pratade. Mannen var inte redo att ge sitt liv till Jesus än, men han var vidöppen och avslutade samtalet med att säga: "Jag ska verkligen ta till mig det här du har berättat".

I går hände något fantastiskt när vi evangeliserade på Nordstan. Jag och en kille som heter Anders stod och vittnade för ett ganska stort ungdomsgäng bestående av tonårskillar med ursprung i Mellanöstern. De var intresserade av det vi hade att säga om Gud och Jesus, men plötsligt tog samtalet en radikal vändning. Jag hade lagt märke till att en av killarna haltade, och jag började då berätta om att vi för ett år sedan på Nordstan fick be för kille som brutit foten. Den killen var från samma land som de vi nu pratade med och jag berättade hur han kände Guds kraft gå in i hans ben när vi bad för honom. ”Ja, men då kan du be för mig...”, svarade han direkt. För några dagar sen hade han spelat basket och landat illa med foten efter ett upphopp och nu hade han väldigt ont, och kunde inte gå ordentligt utan kryckor. Den här kvällen hade han dock lämnat kryckorna hemma eftersom han kände töntig att gå omkring med dem bland kompisarna.

Vi stod mitt på Mc Donalds, alldeles framför kassorna, men jag frågade om vi fick lägga händerna på honom. Det fick vi, och jag böjde mig ned och höll i hans ben samtidigt som vi bad en desperat bön till Gud. Innan vi börjat be var de ett helt gäng som var samlade kring oss, men när jag öppnade ögonen hade alla försvunnit. De stod på avstånd och spanade nyfiket och lite chockartat in vad som hände. Jag reste mig upp och frågade killen om han kände något. Det gjorde han inte. Han kände inte längre någon smärta, och det ropade han ut bland sina kompisar och alla andra som stod runtomkring på snabbmatsrestaurangen och tittade på spektaklet. Gud hade hört vår bön och jag bad killen att testa sitt ben, att gå lite fram och tillbaka. Men han kände inte längre någon smärta! När kompisarna uppmanade honom att sluta skämta blev han nästan arg och förklarade med all önskvärd tydlighet att det här inte var någon bluff. På bara några sekunder hade vi hela gänget samlade hos oss igen. Jag kände mig som om jag befann mig i Apostlagärningarna och jag predikade så tydligt och klart jag bara kunde. Och nu var killarna vidöppna. Några stod nästan och gapade, de kunde inte riktigt fatta vad som just hade hänt. Killen som blivit helad frågade om det fanns någon som hade pengar på sin mobil för han ville ringa hem till sin mamma och berätta vad han varit med om. Vi gav honom ett Nya Testamente som han blev väldigt glad för. Och precis när vi står där och detta har hänt kommer plötsligt killen vi bad för den andra gången gående igenom restaurangen! De båda berättade sin story för varandra, och det gav oss ännu mer trovärdighet och frimodighet att vittna om Jesus. Innan kvällen var slut ville killarna att vi skulle be för en av dem som hade brusten näsa, ryggont och glasögon! Och det gjorde vi självklart med glädje. Vi märkte inte att det hände någonting med honom där och då, men när vi gick hem på kvällen kände vi ändå att Gud hade gett oss en rejäl försmak på vad Han vill göra med ungdomarna i den här staden.

Att det inte är så lätt att samla kristna till evangelisation är ett känt fenomen. Ikväll visste jag att några av de trogna teammedlemmarna inte kunde komma, så väntade mig ingen direkt folkmassa vid platsen där vi brukar be innan vi går ut. När jag kom dit var det ingen där. Och det kom ingen heller. Så är det ibland. Jag gick hem igen och laddar nu inför nästa vecka.

John Piper, D.A. Carson och Tim Keller är tre riktigt skarpa förkunnare. Jag hittade en videointervju med dem en kväll och blev fast till långt inpå natten. Ämnet de samtalar om är det kristna budskapets kärna.

För några år sen hörde jag Paul Washer för första gången. Direkt märkte jag att den här mannen hade nåt speciellt. För många år sen åkte han iväg som ensam missionär till Peru, och utifrån det Gud gjorde där startade Paul missionsorganisationen HeartCry Missionary. På senare år har han ägnat stor del av sin tid åt att predika. Och predikar det gör han som få andra. Så mycket sanning och så mycket passion för Gud. Det verkar inte som han backar för nåt. Här nedan kan lyssna på en del av hans undervisning. För ett större urval kan du gå hit. Jag rekommenderar verkligen hans predikoserie "True Gospel Series"!