Först vill jag säga att både jag, Jacob Bock och de andra är öppna för att vi kan utvecklas mycket både när det gäller vilket budskap vi predika och hur vi förmedlar det. Under de fem dagar då teamet från Madrid var här så satt vi flera kvällar uppe sent för att samtala om dessa frågor. Att predika för åhörare på en gågata är en väldigt speciell situation. Man har inte så mycket tid på sig. Det man hinner säga på 5-10 minuter blir väldigt mycket ett koncentrat, det vi tror är det allra viktigaste. Och i och med att vårt liv här på jorden bara 70 eller 80 år om det blir långt (enligt Mose) och evigheten är utan slut så har vi valt att betona vad som händer efter döden ganska mycket. Sen vill jag säga (precis som C-H Jaktlund antyder) att resonemangen utvecklas mer i samtalen med personerna som stannar och är intresserade. För oss är det självklart att Gudsriket har kommit här och nu, och vi ber ofta att det ska komma mer ibland oss. Det är därför vi nästan varje vecka ber för sjuka (och ibland ser dem helade!, det är därför vi ofta lägger händerna på människor och ber för dem så att de får uppleva Guds kraft och närvaro, även om de inte ännu är kristna. Människor utan tidigare kristen erfarenhet får tårar i ögonen och gråter, och ibland säger de att de upplever en värme eller att det "strålar" där vi har lagt vår hand. En annan sak som visar att vi har med nu-perspektivet är de personliga vittnesbörden som vi uppmuntrar människor att dela från den röda lådan. Just denna kväll blev det inte så många sådana, men vi är snart på gatorna igen för att berätta vad Jesus har gjort i våra liv och om den trygghet och det hopp vi har fått av Honom som är uppståndelsen och livet.
 


Comments




Leave a Reply