I tisdags när vi hade evangelisation i Brunnsparken hände nåt häftigt. I slutet av det sista gatumötet stannade ett ungt par för att se vad som var på gång. Jag hade nästan predikat klart när jag fick en stor kram av en människa på samhällets skuggsida. Det unga paret undrade vad som stod på och vi berättade att vi var kristna som predikade om Jesus. Kvinnan sa att hon var buddhist, men hon var inte helt obekant med kristen tro. För en tid sen fick hon en bibel av en vän, och hon hade läst en del utan att förstå så mycket. Som buddhist trodde hon på karma och försökte vara en god människa. Vi gick igenom några av de tio budorden för att se om hon levde upp till Guds standard för godhet. Hon hade (precis som vi andra) brutit mot var och en av de moraliska lagar som Gud gett oss. Vi berättade om hur synden och skulden den för med sig står emellan oss och Gud. Kvinnan var så överbevisad om sin synd, och när vi berättade de fantastiskt goda nyheterna i evangelium så sög hon åt sig varenda ord verkade det som. Guds Ande verkade i hennes inre, och vi erbjöd henne att gripa tag i Jesus för hennes räddning. Hon var inte beredd där och då på gatan. Jag uppmuntrade henne att beräkna kostnaden för ett liv som efterföljare till Jesus. Hon visste vad det kunde betyda i Kina. Men samtidigt som jag betonade vikten av att hon verkligen behöver ta sig en rejäl funderare så försökte jag få henne att förstå att ingen av oss vet om vi kommer vakna till en ny dag i morgon. Det är därför så viktigt att inte skjuta upp beslutet att börja vandringen med Jesus Kristus. Jag förklarade för henne att hon inte behöver gå till en kyrka eller besöka en präst för att lämna sitt liv till Gud. Han kan möta henne hemma i hennes lägenhet om hon ropar efter Jesus. Jag kan inte säga säkert, men jag tror att hon gjorde det.

Dagens journalist Carl-Henrik Jaktlund spenderade tisdagskvällen med oss när vi hade evangelisation i Brunnsparken. Han är en fantastiskt duktig journalist och han skrev två bra artiklar om vårt arbete. Han var väldigt positiv till det vi gjorde, men har i en bloggpost dryftat funderingar om det är så att vi kanske betonar evigheten för mycket på bekostnad av att Jesus vill möta oss i livet här och nu. Det håller jag verkligen med om, men jag vill ändå skriva några rader för att ge respons på detta.

För visst är det så att vi betonar de eviga frågorna om synden, domen, himmel och helvete. Vi gör det i träningen av evangelister, och vi gör det när vi predikar på stan. Varför?

Jag tänkte ge två anledningar:

1. Jesus talade mycket om evigheten
Jag tror nog att alla kristna inser att livet efter detta är ett tydligt inslag i den bibliska förkunnelsen. Men jag är inte säker på att vi betonar detta lika tydligt som Bibelns predikanter.

Jag slog upp ordet "evig" i mitt bibelstudieprogram på datorn. Temat finns i hela Bibeln, men bara i Johannesevangeliet finns ordet med 19 gånger.

Några exempel:
Joh 3:16 "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på  honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."
Joh 3:36 "Den som tror på  Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
Joh 10:28 "Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand."
Joh 12:25 "Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv."

Det här ju på ett sätt ganska okontroversiellt. Riktigt heta potatisar blir det först när frågan om helvetet dyker upp. Visste du förresten att Jesus är den som talar mest om helvetet i hela Bibeln. Någon har t om med räknat ut att Jesus pratar mer om detta än alla andra personer i Bibeln tillsammans! Jesus varnar för denna Guds straffdom som kommer att drabba varje syndare som vänt sig bort från Gud och Hans väg för våra liv.

I Matt 13:47-51 berättar Jesus två liknelser om den yttersta domen när människorna ska delas upp i två läger. "Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder."

Det här är den obekväma sanningen som Jesus presenterar gång på gång. Och så ställer han en fråga i vers 51 som jag tror att han ställer till kristna i Sverige idag.

 "Har ni förstått allt detta?"

Jag tror inte riktigt att vi har det. Om Jesus pratar så här mycket om detta så kanske vi också ska våga göra det. För jag tror inte att det leder till att vi stöter bort människor. Min erfarenhet är precis tvärtom.

2. Att ta upp evigheten i vårt vittnesbörd är ett effektivt sätt att öppna upp för samtal om Jesus, Hans död och uppståndelse
Varje vecka har jag förmånen att få ha andliga samtal med människor utanför kyrkan. Efter att ha fått en mellanmänsklig kontakt brukar jag ställa en fråga: "Vad tror du händer när man dör?". Man skulle kunna tro att en sån fråga skulle vara stötande eller något som människor inte vill prata om. Men så har jag inte alls upplevt det. I nästan alla samtal så börjar människor berätta vad de tror kommer hända. Jag tror att alla människor funderar på vad som händer när vi tagit det sista andetaget. En del tror på reinkarnation och många tror att allt bara blir svart. Andra är hoppas att det finns en himmel och andra är rädda för helvetet.

Då är det helt naturligt för mig att berätta vad jag tror. Att vi alla ska få stå till svars för våra liv inför Gud på Domens dag. Inte bara våra handlingar, utan även våra tankar och ord ska dömas av Gud som är helig och rättfärdig, och som inte kan se mellan fingrarna på synd. Jag brukar likna det vid en domare i en domstol som om han är god måste straffa den som brutit mot lagen. Människor är väldigt intresserade av detta, även om de inte alltid håller med. Men väldigt, väldigt många inser att det måste finnas någon typ av yttersta rättvisa. Jag berättar om Guds rättvisa dom som är helvetet. Väldigt sällan händer det att de jag pratar med vill avbryta samtalet. Och det är nu, men först nu som jag berättar de goda nyheterna om vad Gud har gjort för att rädda oss från straffet som vi alla förtjänar. Om hur Gud i sin kärlek och barmhärtighet sände Jesus Kristus, som levde det liv som vi alla borde levt och dog på korset för våra synder, i stället för oss. Vi bröt mot Guds lag, men Jesus tog straffet för att vi skulle kunna gå fria! Jesus uppstod från de döda på den tredje dagen, och nu sitter Han på Guds högra sida i himlen, och Han erbjuder evigt liv till varje människa som omvänder sig från sina synder och sätter sin tro och förtröstan endast till Kristus.

Jag tror att det är oerhört viktigt hur vi pratar med människor. Vi kan och behöver ta upp vissa obekväma sanningar, men vi måste göra det med rätt attityd och rätt ton. En kall och hård människa vill ingen lyssna på. Paulus säger i Kol 4:6 i samma mening att vårt tal ska vara ”kryddat med salt”, men också att det alltid ska vara ”vänligt”.  Det här är mycket viktigt att tänka på. Och när vi talar med människor om deras personliga synder, så är vi tydliga med att vi själva har brutit mot alla Guds bud och vi är de första att erkänna vårt behov av Guds nåd. När vi talar om evigheten så gör vi det med bävan och med stor omsorg om människors eviga väl.

Vi slår heller inte Bibeln i huvudet på någon, utan med lagen så resonerar vi sakligt och vi vädjar till människors samveten. Om vi gör det så blir tanken på Guds dom inget konstigt utan någonting helt logiskt. Och med rätt ton behöver vi inte uppfattas som inskränkta och religiösa knäppskallar. Faktum är att många människor jag vittnat för på det här sättet tackat mig efter samtalet. Världen förändras hela tiden men evangeliet är alltid detsamma. Och vi kan vara frimodiga med att säga hela sanningen, om vi bara gör det i kärlek. 

I Sverige och i västvärlden pratar vi knappast längre om livet efter döden. Vi får inte längre tröst genom att sjunga sånger om himlen och vi inser inte längre allvaret med evigheten. Pastorn och teologen Hans Johansson som gick bort häromåret brukade säga: "Förr i tiden var människor rädda för helvetet. Nu för tiden är man rädd för att ha tråkigt".

Och samtidigt som Joel Osteens bok Ditt bästa liv nu, klättrar högst upp på försäljningslistorna så tiger de kristna om det allra viktigaste. Att vi alla ska få möta Gud en dag. För vissa en dag av obeskrivlig glädje och tacksamhet, och för andra en dag av grämelse och fruktansvärd ångest.

Journalisten Carl-Henrik Jaktlund skrev en bloggpost om vårt sätt att evangelisera. Den kan du läsa här.