Igår var vi ute igen efter ett lite längre uppehåll. Det var en bra kväll. Innan vi gick ut så bad vi en stund att Gud skulle visa oss vilka vi skulle möta. Då fick vi ett namn: Tony. Och efter ungefär halva tiden så kom en kille som hette Tony gående. Vi berättade för honom om vad Gud hade sagt innan vi gick ut och han såg ganska tagen ut. Vi bad en kort bön för honom eftersom han var på språng, men jag är säker på att det här blev en tankeställare. Gud är cool.

En kille som var med i teamet gjorde sin premiär igår. Han har bett för oss länge och har känt hur Gud har manat honom att vara med på något sätt. Men samtidigt har han inte kommit till skott att verkligen hänga på oss ut, inte förrän igår. Killen fick prata med många under kvällen och framför allt var det en konversation som han var särskilt glad över. Gud använder oss verkligen när vi ställer oss till Hans förfogande. När kvällen var slut och vår nye evangelist skulle summera så löd order: "Det här var en milstolpe för mig".

Iphones finns överallt. Och det finns otroligt många appar (program) som man kan ladda ner. Och även väldigt många kristna varianter, t ex biblar, ljudböcker osv. Men ibland är det svårt att veta vilka av alla dessa som är riktigt bra och användbara. Så jag har startat Jesus apps, en liten blogg som helt enkelt är en guide till de bästa kristna apparna. Bloggen är skriven på engelska för att kunna nå en vidare publik.

Enjoy!

Klicka här för att komma till Jesus apps!

Ps. Har du några tips på appar som du tycker är riktigt bra med ett bra innehåll så tar jag tacksamt emot dem!

På fredag kväll tänkte vi predika på stan. Ska du med? Vi blir ett team från olika kyrkor som vittnar och predikar i Brunnsparken. Du kan vara med och stå på den röda lådan! Vill du spela en sång eller spela upp ett drama så finns det alla möjligheter. Du också vara med och prata med människor eller fokusera på att vara en förebedjare.

Hör gärna av dig till jakob@gatuevangelisation.se om du vill hänga på.

Vi samlas för bön och förberedelser kl 17.45 i Agape i Kviberg.

Förra veckan slank jag in på café och hamnade i samtal med en muslimsk man från Iran. Jag beställde en smörgås som jag skulle ta med mig och äta i det vackra vädret. När jag lämnade över mitt kontokort så gav jag också mannen bakom disken ett traktat, och vi fick en intressant konversation om Gud i allmänhet och Jesus i synnerhet. En annan person i caféet hörde vårt samtal och hon hade en ganska negativ syn på religion och kristendom. Det ledde till att vårt samtal hamnade i en återvändsgränd och jag bestämde mig för att ta min smörgås och gå. Men precis när jag skulle gå ut ur dörren så berättade mannen om en dröm han hade för 17 eller 18 år sen. I drömmen hade han varit tillsammans med sin mamma i ett vinterlandskap. De satte sig under ett träd och när killen vände sig om så såg han att bredvid honom satt Jesus Kristus själv med en törnekrona. Det rann blod ifrån Hans panna. Han puffade på sin mamma så att hon också skulle få se Jesus. Men då var Han borta. Nu var det som om den här mannen i caféet ville dela den här drömmen med mig som kanske skulle kunna förstå. Jag berättade för honom att det är många muslimer som gjort samma erfarenhet. Det stod en dator i ett hörn i caféet och jag frågade om jag fick visa paret en video om en man som också fått möta Jesus i en uppenbarelse. Det ville de gärna. Efter filmen (som innehöll både frälsningsinbjudan och överlåtelsebön så såg jag hur mannen torkade en tår i ögonvrån. Han fick en inbjudan till kyrkan och mitt telefonnummer och jag hoppas att jag får träffa honom igen.

Igår var vi på stan med evangelisationsteamet. En av tjejerna som börjat hänga med oss ut delade ut traktater till flera personer som satt på en bänk inne på Nordstan. En kvinna läste hela texten på baksidan av det lilla kortet. När hon läst färdigt så sökte jag ögonkontakt för att se om hon var intresserad av att prata mer om detta. Det var hon verkligen och det dröjde inte länge innan hon berättade att Jesus brukar komma till henne i drömmar. Han talar med henne och har svarat på hennes böner. Kvinnan, som även hon var från Iran, kallade sig muslim men hon var så intresserad av Jesus och när jag delade evangeliet med henne så lyssnade hon intensivt på varje ord. Hon var nog inte frälst, men hon var verkligen inte långt bort från Guds rike.

Inom en veckas tid fick jag alltså möta två personer från samma land och från samma religion som fått möta Jesus i en dröm. Jag tycker att det är helt fantastiskt. Jesus har verkligen kommit "för att söka upp och rädda det som är förlorat". Det är livets största äventyr att få vara med på ett hörn i detta räddningsuppdrag.

Stipendiaterna för Roger Larssons evangelistfond har tillkännagivits idag och jag är faktiskt en av dem! Läs mer på Dagens hemsida.

Jag har skrivit en bok som släpps 13 mars! Men redan nu kan du göra en förhandsbeställning.

Se www.samvetsfragan.com där du bl a kan läsa första kapitlet gratis,

Jag ska medverka på en ungdomskonferens i Finspång och flera andra är borta, så det blir ingen evangelisation i morgon. Men nästa vecka smäller det...

Igår var det den bästa fredagskvällen på länge om du frågar mig. Vi var ovanligt många i teamet och det är ju alltid kul.

Innan vi gick ut bad vi att Gud skulle visa oss om det fanns nån särskild person som han ville att vi skulle prata med. Då fick några av oss bilder som vi delade, bl a såg jag en person med rastafrilla uppsatt i en tofs. När vi varit på Nordstan i ungefär en timma så såg jag en man som stämde in på den bild jag fått. Jag blev så uppspelt att jag tappade alla traktater jag hade i handen. Några av tjejerna fick ett väldigt bra samtal med den här mannen och hans kvinnliga sällskap. De bytte telefonnummer och de var väldigt intresserade av att komma på gudstjänst i vår kyrka.

En annan skön sak som hände var att en tjej kom fram till en i teamet och sa: "Jag vill läsa om Gud!", varpå killen i teamet svarade: "Då ska du läsa Bibeln. Här, du får den här om du vill!". Tjejen tog tacksam emot Bibeln och gick vidare.

Höjdpunkten tyckte jag var när vi skulle samlas och gå hem. Då kom det fram en invandrarkille, som visade en traktat och frågade: "Jobbar ni med det här?". Jag svarade ja, för det tyckte jag stämde. Killen frågade vilken Gud vi trodde på. Han kom från en muslimsk familj, men när han kommit till Sverige för några år sen hade han tappat tron. Så nu trodde han inte att Gud fanns. Men när vi pratat en stund om att både livets ursprung och vår moral visar att Gud måste finnas, så var han helt plötsligt troende igen. Och när jag delade evangeliet så sög han åt sig varje ord, och när jag senare frågade om han ville ge sitt liv till Jesus och bli en kristen, så stod han tyst länge, länge. Han sänkte blicken och sa till slut nåt i stil med: "Det är är ett stort beslut." Han tog aldrig steget, men jag fick i alla fall be för honom på plats. I slutet av samtalet sa han: "Jag har så mycket att fundera över".

Be för den här killen. Ska snart träffa honom igen hoppas jag.

Jag hittade en så bra artikel som jag ville dela med mig av. Det är ett utdrag från en predikan av den amerikanske teologen och pastorn John Piper. Hela artikeln kan du läsa här på hans hemsida www.desiringod.org.
Domen, helvetet och Guds vrede är verkligen INTE det enda vi predikar, men vi är övertygade om att det är en oundviklig del av Bibelns evangelium. Men i Sverige är det nästan ingen som talar om de här sakerna längre, och därför blir det ibland reaktioner när människor läser eller hör vårt budskap. Piper hjälper oss att förklara.:


Fear and Trembling Transforms Evangelism and the Glory of Christ
Which brings us to evangelism and the question: How does fear and trembling at the wrath of God transform the way we help others see and savor the glory of Christ? The answer is, we need to help people know that they are under the wrath of God because of their sin.

There is so much good intention to show people the love of God, without realizing that the love of God in Christ is a love that rescues us from the wrath of God. Listen carefully and thankfully to Romans 5:8-9, “God shows his love for us in that while we were still sinners, Christ died for us. Since, therefore, we have now been justified by his blood, much more shall we be saved by him from the wrath of God.” The love of God rescues us from the wrath of God.

This means that in America today, as well as on the mission field, it won’t do to simply present God as a caring loving God. The gospel will not be the gospel against that backdrop. It only makes sense against the backdrop of truth. God is holy and glorious. We have all sinned against him and fallen short of that glory. We are under his just wrath and without hope. But God so loved the world that he sent his only Son that whoever believes in him might be saved—saved from wrath (John 3:16, 36). Relationships don’t save anybody. They can be the matrix for truth and for life-giving gospel. But sooner or later you need to ask your friend for a few minutes to share the gospel. Then lay it out, wrath and all. It will be the most loving ten minutes you ever lived.

When Paul, the prisoner, had one chance to speak to Felix the governor, Luke tells us, “He reasoned about righteousness and self-control and the coming judgment” (Acts 24:25). Felix needed to understand the wrath of God.

Evangelism... and all of life—exist to magnify the glory of Jesus Christ. That glory was displayed in its deepest love and highest beauty when Jesus willingly went to the cross to bear the wrath of God against our sins. Our evangelism...will never display the glory of Christ as they ought until the wrath of God is known and feared.